February 7th, 2010

blad

A swedish entry, muahah!

Jag har en massa prylar. De flesta är loppisfynd. Jag gillar att omge mig av saker jag tycker är fina. Samtidigt ogillar jag oreda och småpryttlar som står och samlar damm. Jag har därför vissa system för att förvara alla saker jag gillar. För mycket ordnade äldre prylar kan dock istället ge känslan av ett museum... Gränsen är hårfin. Jag har blivit bättre på att på loppisen fråga mig själv om jag behöver vissa saker. Om prylen är en ren prydnadssak bör den vara liten, bra på att inte samla damm, och passa ihop med övriga saker jag har.

Sen finns det vissa objekt jag älskar som har en historia. Den här ljusblågrå 40-tals keramikpannan har vi haft i min familj hela mitt liv. Den kommer ursprungligen från min farmor. Vi brukade ha kassler, leverfärsbiffar eller köttbullar i den när de dukades fram på matbordet. Härom året såg jag den och frågade om jag fick ha den hemma hos mig. Nu blir det vegosaker i den istället. Kärlek!



Om man har mer än tre saker av samma sak är man är samlare, säger de på antikrundan (som jag såklart ser, min mentala ålder är ju enligt olika test 40-50 år). Om detta är sant, samlar jag på följande saker: Plåtrobotar, keramikkaniner och harar, fina tekoppar med fat, gröna glasobjekt, 40-tals-trädjur från en särskild serie, vissa seriealbum, muminmuggar, engelska 20-tals cigarettkort med blommotiv, barnböcker med kanintema, teburkar.... Inte så farligt väl?



Idag gjorde jag en grej som jag börjat anta är ganska skum, men typiskt mig, får jag väl säga:
Om en trappa eller passage på trottoaren är väldigt hal och isig, och jag ser att äldre människor kommer gående, brukar jag överdriva mina försiktiga rörelser eller stappla överdrivet över den hala fläcken, för att förbereda dem så att de också är försiktiga. - - - Detta istället för det mer naturliga, att säga "var försiktiga här, det är jättehalt". Är det svenskt att gå så långt som att spela teater för att slippa prata? Jag är annars ganska bra på att prata med främlingar (kommer här att tänka på när jag såg en gammal gubbe läsa på baksidan av en Ghibli-film i affären, och jag sade "den där är jättebra, den borde du se!" och han såg livrädd ut och gick därifrån), men det känns fånigt att skrika meddelanden till folk som kommer 10 meter bort.

Hoppas jag räddat många lårbenshalsar på detta sätt i vinter. Jag brukar speja bakåt och lyssna om de säger "oj ja här var det halt, försiktigt Gunnar!", och säger de det känner jag mig nöjd.

Nu borde jag ha haft en bild på en halkande pensionär men det får bli en bild på köksfönstret istället.
Fick en bukett tulpaner av Kristina i förrgår <3 Det är nästan vår, eller?



Nu vet jag varför jag tidigare inte skrivit mycket på svenska i min Livejournal:
Det blir helt enkelt för mycket text ;___; Jag har aldrig kunnat begränsa mig när det gäller skrivande.


  • Current Mood
    silly silly
  • Tags